Mitt luftrum

Operationsplaneraren ringde tillbaks till mig nu i eftermiddag efter att hon har pratat med kirurgen. De vill inte operera när jag blivit förkyld så tätt inpå operationen.
Prata om att luften gick ur mig. Känner mig smått handlingsförlamad just nu. Jag som var så inställd…  allting var så planerat… nu känner jag mig helt nollställd. Allting har ju kretsat kring denna operation så länge och nu… Jag känner mig som en urkramad disktrasa.De sa att de kunde försöka sätta upp mig för operation direkt i september när de börjar operera igen, men jag sa att när jag ändå måste vänta så länge så kan jag lika gärna vänta 2-3 månader till och få en operation med titthål.

Skit. Varför åkte jag inte till mamma när maken kom hem förkyld? Så j-a korkat att tro att jag skulle klara mig från att bli smittad.

Har verkligen försökt kurera mig idag. Sovit, ätit en hel stor vitlöksklyfta, druckit citronvatten och apelsinvatten, druckit te gjort på timjan, med honung i, ätit Strepsils för det ska vara antiseptiskt. Och maken köpte svindyr örtmedicin på hälsokosten… Till ingen nytta. Men jag tänker skippa whiskyn. Spelar ju ingen roll nu liksom.

Prata om antiklimax. Skit.

Nej nej nej neeeeeeeeeeeeej! Skit skit skit. Jag är förkyld.
Kände inget inatt när jag skrev förra inlägget men när jag vaknade imorse var jag förkyld. Har inte jätteont i halsen, men det känns som att det är på gång. Har pratat med sjukhuset och de lät inte direkt positiva. De opererar inte om jag inte är helt frisk. Det är en sådan stor operation så man får inte vara nedsatt innan. Helst skulle man vara frisk hela veckan innan operationen så att man säkert inte får någon eftersläntrande hosta. Skit också!!!

Jag har ätit massa vitlök och jag tar ju redan vitamintabletter. Ikväll ska maken hämta en flaska whisky hos en kompis, ska ta ett par huttar. *urk* Jag ska ta och koka te på timjan och dricka med honung och citron i. Och så ska jag dricka massa vatten och sova. Jag har Strepsils hemma så det ska jag ta också. Maken är på jobbet nu men ska skynda sig hem för att ta dottern så att jag kan sova sova sova.

Jag ska verkligen försöka kurera mig och hoppas att jag blir frisk innan veckan är slut. Håll tummarna är ni snälla!
Jag försöker trösta mig med att om det inte blir operation nu så är det inte meningen. Då är det meningen att det ska bli med titthål om ett halvår istället. Men just nu känns det ganska pissigt… är ju så inställd på operation nu.

Jaja, jag kan inte göra så mycket mer. Bara att vänta och se.

Känsliga personer bör hoppa över detta inlägg då det innehåller en del detaljerade tankar om operation.Idag när jag var ute på promenad så slog det mig helt plötsligt att ”herregud, de ska skära upp mig”. Naturligtvis har jag vetat det hela tiden, men det blev så verkligt för en sekund. Jag kommer bli en av de där som man ser om på dokumentärer på TV, en sådan där opererad. Jag föreställde mig skalpellen skära i min mage, hur skinnet går sönder och den ljusrosa fettvävnaden blir synlig… jag kunde nästan känna det kalla stålet mot huden. De ska verkligen skära i mig liksom. De ska klippa sönder min magsäck, sy i mig med en liten maskin, flytta omkring mina tarmar och sedan stänga mig igen och hoppas på att allt funkar som det ska. Jag kommer somna och när jag vaknar igen kommer jag ha ett stort sår på magen och mina inälvor är förändrade för all framtid.
Det är lite hisnande.
Tanken for igenom mitt huvud: jösses vad har jag gett mig in på? Vill jag det här? Ska jag verkligen låta dem skära upp mig?
Fast det var bara en tanke, för jag vet svaret. Ja, jag vill det här. Jag måste, om jag vill leva. Och det vill jag!