Mitt luftrum

Igår var jag så sanslöst trött att det var löjligt. Jag sov 4 tupplurar!

Tänk att det är så roligt att fundera på bebiskläder och bebisgrejer. Det är lååångt kvar tills pyret kommer ut, men jag har redan börjat tänka på sådant. (Måste vara typiskt kvinnligt va?!)
Vi har det mesta vi behöver till pyret eftersom vi sparat nästan allt efter E, men klart man vill skaffa lite nytt med. Om det blir en pojke får vi nog komplettera de rosa kläderna lite.  Min smak har förändrats så mycket sedan E kom, det mesta jag hade till henne i de allra minsta storlekarna är inget jag skulle köpt idag…
Vi kommer i alla fall behöva köpa babyskydd, vi sålde E’s för att vi inte gillade det vi hade, hon bytte till bilbarnstol redan vid 3-4 månaders ålder. En gåstol behöver vi också, men det har vi ju inte användning för förrän bebisen blivit några månader. E’s gåstol var så sliten och trasig så den åkte på tippen. Åkbräda till vagnen kan nog vara bra att ha, men det avvaktar vi med tills vi vet om pyret kommer bli ett sjalbarn precis som E.

Känns härligt att jag börjar känna bebislängtan nu!
Längtar till ultraljudet. Det blir nog i mars. Undrar så om det är en flicka eller pojke därinne. *nyfiken* När jag väntade E så var jag tvärsäker redan från början på att det var en flicka, men den här gången har jag ingen stark känsla alls. De flesta tror att det blir en pojke. Mamma, syrran, min bästis och D, allihop tror på pojke. Svärmor tror däremot att det blir en flicka. Själv skulle jag vilja tro något men jag vet inte… ibland tror jag att det är en flicka och ibland tror jag att det är en pojk. Barnmorskan gissade på pojke. Spännande det är! Och ja, vi vill veta könet om de kan se det på ultraljudet, jag är sååå nyfiken!

Vi har fått höra pyrets hjärta! *glad* Trots att jag bara var i v 11+2 och trots att jag har en hel del vaddering så hörde vi! Är så glad!
Det var när vi var på mvc igår (tisdag) och tog prover, då bad jag barnmorskan prova att lyssna efter hjärtat. Det tog en stund innan hon hittade pyret, hon fick in min egen puls flera gånger men det reagerade jag inte ens på, det hörs direkt när det är bebisens puls och så fort hon fick in det där svischandet så sprack både hon och jag upp i ett stort leende, hon behövde inte ens säga något. D var också med och jag bad honom spela in ljudet på mobilen, han hittade inte inspelningsfunktionen så han gav mig telefonen och precis när jag skulle börja spela in så simmade pyret iväg. *s* Typiskt. Men ändå, vi hörde! Nu känns det mer verkligt. Det där ljudet kan jag leva länge på, det var värt all ångest det innebar för mig att åka dit!

Proverna såg bra ut. Järn och socker var bra och inga äggviteämnen. Hon glömde ta blodtrycket men det tar vi nästa gång. Ett mindre kul ”provresultat” var vikten… jag vägde nästan lika mycket nu som jag gjorde när jag födde E.
Förutom de vanliga frågorna om hälsa och ärftliga sjukdomar så fick jag svara på en del frågor om graviditeten med E och om förlossningen.
Jag kommer få en remiss till specialmödravården senare i graviditeten för att prata lite om smärtlindring… de lyckades ju inte lägga EDA på mig och det var jag inte alls beredd på då, nu skulle jag vilja veta om de kan lägga en… hmm… vad heter det nu då… ja, en annan slags blockad i alla fall. Om det skulle behövas.

Jag känner att jag vill vara mer förberedd inför den här förlossningen än jag var inför förra. Jag är inte alls rädd för den, jag ser fram emot den, men jag var inte alls förberedd förra gången och jag vet att jag spände mig mycket då. Jag skulle vilja gå en profylaxkurs denna gång, jag har bara hört positivt om den kursen. Problemet är att det är så himla dyrt… 3 000:- för 3 timmar (privatkurs), det känns lite väl dyrt faktiskt. Jag ska i alla fall prata med kursledaren så får vi se sedan.

Illamåendet är som förut… känns inte som att jag har så mycket att säga om det. Jag spyr och jag hulkar. Men nu har jag hört hjärtat så det känns faktiskt som att jag kan glädjas lite ändå, trots att det är pissjobbigt att må illa.

Här kommer en livsnödvändig lista med mer eller mindre seriösa tips till er som är gravida och lider av illamående. Äckelmagade och känsliga bör ej läsa vidare.

• Om du vaknar på morgonen utan att må illa så ligg kvar i en minut och njut av dagens enda illamående-fria stund.
• Ta en halstablett eller mintpastell i munnen och håll tummarna för att du hinner till toan. Ta med en hink för säkerhets skull.
• Om du har långt hår så sätt upp det med snodd eller spännen, då slipper du tänka på att hålla undan det.
• Ät inte grönsaker eller frukt till frukost, hur gott det än verkar, det är mycket otrevligare att spy upp det sedan. Inte ens gurka på mackan är att rekommendera.
• Det är smart att duscha när du ändå spytt dig tom i magen, då kanske du slipper spy medan du duschar.
• Spotta inte ut tandkrämen när du borstar tänderna, låt den mer rinna ur munnen, själva spottandet kan annars orsaka en kräkattack.
• Påminn din man om att alltid, jag upprepar alltid, ta ut sopor och kompost innan du ska till köket. Om han ändå missat det så ring 112. Du bör också överväga skilsmässa.
• Det är bättre att spy i diskhon än i slasken för diskhon har större hål och då kan det ibland gå att spola ner kräket istället för att behöva ta upp det. Toaletten är att föredra men ibland hinner man helt enkelt inte.
• Ha alltid en hink med dig på toa, annars kan du ge dig på att du kommer att behöva spy precis när du sitter och gör dina behov.
• Om du har barn så stäng in dig någonstans när du spyr, annars kan du få en intresserad publik som uppmuntrande säger ”mera mamma!”.
• Ta vara på varje andetag för du kommer att tro att du ska kvävas när du får en kräkattack. Man överlever oftast.
• Precis när du tror att det är alldeles tomt i magen så kommer du inse att det finns lite till, stanna därför vid toan/hinken en stund extra.

Lycka till. Kommer du på fler tips så lägger jag gärna till dem.

Igår (torsdag) hade jag tid till gynekologen som skulle klämma mig på magen. Precis när vi skulle till att åka började jag givetvis att spy. D lyckades få tag på läkaren via telefon och sade att vi skulle bli sena, men då tyckte hon inte det var någon mening med att vi kom så jag skulle få en ny tid nästa vecka. Toppen. Jag blev på skitdåligt humör, både för att jag missat tiden och för att jag ska behöva gå igenom samma ångest nästa vecka igen. För det innebär ångest för mig att åka dit med. Nu var jag ju ändå tom i magen och redo att åka och så hade hon inte tid. Usch vad sur jag blev.

Jag tog bilen och åkte och shoppade lite istället. Jag åkte på tom mage och det gick rätt bra. Jag var till en blomaffär där jag hade ett presentkort sedan förut, köpte 4 nya växter. *roligt* Sedan var jag och köpte ett par nya panelvagnar eftersom vi slarvat bort två, passade på att köpa nya fina gardiner till vardagsrummet med. Sedan gick jag till leksaksaffären och köpte födelsedagspresent till E’s dagiskompis som hon ska på kalas hos på söndag.

Jag var på så himla strålande humör på hemvägen! Det var sååå underbart att komma ut en stund… och shopping är alltid balsam för själen. *hehe*
Jag kom hem vid 14-tiden och då hade jag fortfarande inte ätit något sedan frukosten kom upp. Jag var på så bra humör så jag frågade D om vi inte skulle luncha på områdets pizzeria, och det gjorde vi. Jag åt kanongod (och dyr) kebabtallrik, men det var nog den godaste jag ätit tror jag. Spröda goda pommes med god krydda på och perfekt kebabsås. Och vilken jätteportion! Fast det var verkligen inget trevligt ställe att sitta på så om det blir fler gånger tar vi med oss maten hem.
Fast min lilla inneboende i magen verkade inte uppskatta kebab, en del kom upp igen när vi hade kommit hem… men det var gott så länge det varade så att säga. Kan dock meddela att kebab inte är trevligt alls att kasta upp.

Illamåendet blir allt värre. Jag har provat att ändra medicineringen så jag tar 2 tabletter direkt vid frukost och sedan 1 på kvällen, men det verkar inte hjälpa. Å andra sidan får jag alltmer sällan behålla frukosten så tabletterna kanske inte hinner verka.

Mitt hjärta höll på att brista när D berättade om ett samtal mellan honom och E när de var på väg hem från dagis. E sa att hon ville att mamma ska hämta henne på dagis istället och D svarade att det vill mamma gärna men hon mår ju inte så bra just nu. Då sade E att hon vill att mamma ska vara glad igen. *ont i hjärtat* D förklarade att mamma är glad, att hon bara inte mår bra, och då sa E att hon ville att mamma skulle må bra igen.
Åh mammas älskade älskade underbara lilla flicka… det vill jag med!
Känner mig gråtfärdig när jag tänker på vad hon sa. På något sätt går jag väl runt och hoppas att hon inte påverkas så mycket… det är inte roligt alls att bli påmind om att hon faktiskt blir det.
Det känns nästan som att jag missar tid i E’s liv… Jag saknar verkligen att lämna och hämta på dagis, men jag vill inte inte inte stå och spy i ett dike igen… Usch, känner mig som en dålig mamma just nu och det är bland de värsta känslor jag vet.

Jag är så glad att jag har syskon. Och idag vill jag tacka syrran, vad skulle jag gjort utan dig? Syrran lämnade och hämtade E på dagis och sedan stannade hon, J och deras ursöta valp på middag. Syrran rastade vovven och J lekte med E.
D kom inte hem förrän 19.45 idag så jag är sååå glad att syrran kunde hjälpa till.

Illamåendet blir snarare värre än bättre… får väl hoppas att det är kulmen på det hela och att det lägger sig sedan.

Idag satt jag och gjorde en liten sammanfattning av 2007, det var faktiskt riktigt roligt.

Jag var till läkaren idag.
Är så glad att jag klarade att åka dit. Eftersom jag ägnade morgonen åt att spy tills det kändes som att jag skulle kvävas, med min dotter som mycket fascinerad publik, så var jag helt tom i magen och tänkte att ja ja, det finns i alla fall inget mer som kan komma upp. Så då åkte jag. Fast först duschade jag och det var nog första gången jag duschade utan att spy sedan nyår tror jag.
D körde och jag satt bredvid med en spypåse beredd, för man vet aldrig hur mycket magsaft som hunnit produceras den senaste halvtimmen liksom…

På vägen hem var jag smått euforisk. Dels för att jag hade klarat det, men också för att det var så underbart att komma ut!!! Åhhh vad härligt det var att få luft, dagsljus (nåja… med det här vädret kan det väl knappast kallas dagsljus) och att känna sig som en människa igen för en stund.

Jag har suttit och kollat på gamla bilder de senaste dagarna, bilder på E när hon var liten. Det känns overkligt att hon varit så liten men jag lyckades i alla fall känna lite bebislängtan. Ibland blir jag t.o.m. lite pirrig i magen när jag tänker på att vi ska få en liten bebis igen. Fast rätt ofta blir pirret tystat av hulkningar…

Jag saknar mitt liv. Saknar att må bra. Och jag längtar efter pyret.

Och så håller jag tummarna idag, för en kompis skull. *hoppas hoppas*

Veckan som kändes så jobbig är avklarad. Svågern var här och det var roligt att träffa honom. E var överförtjust i sin lekvillige farbror.
D och han var på den där showen och den hade varit kanonbra, så det var väldigt lyckat. Bra bra.

I torsdags var vi på inskrivning. Vi tog inga prover denna gång utan pratade bara, fyllde i någon blankett och fick massa papper. Jag fick en tid till läkaren (en gynekolog) nästa vecka då hon ska försöka känna på mig hur långt gången jag är och besluta om ifall jag ska remitteras till ett vul (=vaginalt ultraljud). Vårt preliminära, gissade, bf-datum är 16 augusti, vilket innebär att jag är i v. 10+0 idag. Tiden går sakta.
Det var riktigt jobbigt att åka dit, men jag gjorde det ändå.

Igår var vi barnlediga! För första gången på länge och det var sååå skönt. E sov över hos moster. Tack syrran, du är guld värd!
Vi åt gott, såg en film (som tyvärr inte var bra, men ändå… vi såg en hel film helt utan avbrott!) och bara myste. Dessutom sov vi bättre än på länge. E har sovit så oroligt den senaste tiden… hon tar lång tid på sig att somna och vaknar ofta någon gång på sena kvällen innan vi lagt oss och sedan kommer hon över till vår säng på natten. Hon har lite svårt att somna om också så det kan bli en hel del bökande, vridande, pillande och vattendrickande mitt i natten. Vet inte vad det beror på, hon brukar somna fort och sova bra. Nu inatt när hon sov hos moster så hade hon vaknat vid 4 och sagt att hon ”älskade efter mamma och pappa”, sedan hade det tagit en hel timme för henne att somna om. Kanske är det de ganska plötsligt ändrade rutinerna och dagistiderna som gör det… Med rutiner menar jag mest att det är pappa som sköter lämning och hämtning på dagis, det brukar alltid vara jag… Jag vet inte, jag hoppas i alla fall sömnen snart återgår till det normala i alla fall.

En sak till som stör sömnen just nu är att jag fått rethosta. Grrr vad jobbigt det är. Och dessutom tror jag ju att jag ska spy varje gång jag får en sådan där hostattack som aldrig vill ge sig.
När jag försöker sova middag har jag jättesvårt att komma till ro, dels för hostan men också för att jag är omväxlande varm och frusen så filten åker av och på, sedan kan jag inte somna ordentligt för jag vaknar hela tiden till av illamåendet… det blir bara en orolig slummer. Jätteirriterande när man är trött och helst av allt vill sova.

Armbanden och medicinen tycker jag nog har hjälpt något mot illamåendet… fast så fort jag gör någonting så blir jag jätteillamående och börjar hulka. Att duscha innebär till exempel alltid att jag spyr. Att böja sig framåt är inte heller lyckat. Nyss försökte jag ställa in några saker i diskmaskinen för att starta den men jag stod till slut bara och hulkade så jag lämnade allt. Minsta lukt, eller att ens prata om lukter, får mig att börja hulka. Känner mig helt patetisk.

E har blivit rejält förkyld. Hon var frisk när vi lämnade henne till moster och förkyld när hon kom hem så allt är mosters fel. Hahaha bara skojade syrran. Det var förmodligen redan på gång när vi lämnade henne. Hoppas hon inte blir febrig bara… vill inte att D ska behöva vabba och själv skulle jag inte orka ha henne hemma hela dagarna just nu. Jösses, jag låter som sämsta morsan men jag har faktiskt varit med min dotter dygnet runt i nästan 2½ år och det är längre än de flesta. I vanliga fall orkar jag naturligtvis med henne, men nu när jag mår som jag gör så…

Jag har flera utmaningar framför mig i veckan…
- Tisdag, nytt försök att åka till min läkare. *nervös*
- Onsdag kommer D vara borta i jobbet och komma hem sent. Måste höra om syrran kan hjälpa till med lämning/hämtning på dagis…
- Torsdag, läkarbesöket på mvc.
Dessutom är E bjuden på barnkalas på söndag, men det kan ju D gå med henne på.
Så roligt att hon är bjuden!

Idag skulle A blivit 32 år. Om hon hade fått leva. Grattis min vän, hoppas du firar där på andra sidan. Saknar dig så!
Det är så orättvist och känns så meningslöst att du dog. Det är 3 år sedan nu, om 10 dagar. Du blev bara 29. 29 år och 10 dagar.
Jag älskar dig.

Jag bara kom att tänka på hur illa jag tycker om när man kallar familjemedlemmar utan blodsband för plast-någonting. Plastmamma, plastpappa, plastsyrra… Vem hittade på något så dumt egentligen? Jag antar att ordet ”plast” syftar på något som är oäkta, som i plastik. En familjemedlem utan blodsband behöver inte vara mer oäkta än en med blodsband. Tänk vad många ”plastföräldrar” som tagit en annans barn till sig som sitt eget för att den ”äkta” föräldern, den med blodsband, har stuckit eller på annat sätt inte finns där för sitt barn. Hur äkta är man som förälder då, när man inte finns där?
Det sägs att blod är tjockare än vatten och det stämmer ju rent konsistensmässigt, men annars tycker jag det är dravel. Borde man förresten inte kalla sin make/maka för plast- för man har ju (förhoppningsvis) inga blodsband sinsemellan?
Om man nu nödvändigtvis vill få med avsaknaden av blodsband när man pratar om en familjemedlem kan man ju använda något mer positivt än ”plast-”. ”Styv-” tycker jag är lika illa. Jag tycker ”bonus-” är ett bra ord, det klingar positivt. Annars kanske ”plus-”.
Undrar vad folk brukar säga oftast. Man kanske inte brukar använda ”plast-” så ofta längre, det vore ju bra. Jag bara tänkte.

Förutom mitt ovanstående nattliga nonsenspladder har jag inget särskilt att skriva. Jag var aldrig till läkaren idag, jag klarade inte av det. Vi pratade på telefon istället och jag har en tid nästa tisdag, då gör vi ett nytt försök.
Har börjat använda ”seaband” (akupressurarmband mot illamående) idag men vet inte än om det ger någon effekt. Jag mår fortfarande illa men jag föreställer mig att jag mår något mindre illa än annars. Ska prova några dagar till. Fast de är ju inte vidare bekväma precis, men det är det värt om de funkar.