mars 2008


Nu är jag i alla fall helt säker på att det var pyret jag känt senaste dagarna. Nu är det inte lika diffust längre utan jag känner att h*n bökar omkring därinne. Jag är så glad att jag känner vår bebis, ännu en påminnelse om vad vi väntar…
Jag hade glömt hur obehagligt det kan vara att någon rör sig inuti en, jag kom bara ihåg hur fantastiskt det var. Minnet är bra selektivt… tur det, annars skulle nog människosläktet dö ut ganska snart. *s*

PS. Har uppdaterat gravid-sidan.

Nu när jag mår så pass mycket bättre så känner jag mig rastlös. Vill inte sitta inne längre.
Har umgåtts en del med min bästis men nu jobbar hon så att det inte passar så ofta.

Igår hade D massa möten (och lönesamtal *L*) så han åkte tidigt, innan jag och E vaknade, och han kom hem precis när E drack sin kvällsvällning. Jag fick alltså lämna och hämta E på dagis, gå ut med hunden, handla, laga maten och fixa alla andra sysslor här hemma. Jag var lite nervös dagen innan men allt gick bra. Jag kände mig helt slut på kvällen, men jag klarade det! 😀
Så nu har D och jag kommit överens om att han ska gå upp på heltid igen från 1 maj. Det känns jättebra, men lite pirrigt också. När jag mådde som sämst trodde jag inte han skulle kunna gå tillbaks på heltid innan pyret fötts. Känns underbart att må så pass mycket bättre!

Igår och idag har jag känt något därinifrån. Det är så diffust men jag tror att det är pyret som rör sig.
Med E så var det aldrig någon tvekan… först kände jag inget alls och sedan gav hon sig tillkänna med värsta karatesparken och från den stunden var det full rulle i magen. Jag kände tydligt hur hon vände sig och hur hon sparkade och bökade runt. Med den här är det annorlunda… Det är varken sparkar eller vändningar. Det går inte att förklara riktigt. Det är inte som ”fladder” eller vibrationer heller… men det är något slags rörelser i alla fall. Lite små lätta buffar. De är så diffusa att jag alltid blir osäker på om jag verkligen kände något… men jag tror att det är bebis.
Längtar tills jag känner lite mer ordentliga rörelser.

Sådärja, då har jag beställt en Väntabarn-försäkring. Den börjar inte gälla förrän graviditetsvecka 26 men lika bra att få det gjort nu när jag kom på det. Är i vecka 19 nu (18+1). Nämen oj vad klockan rusat, måste hämta E från dagis ju! *bråttom*

Det absolut bästa sättet att vakna måste vara att få vakna till att ens 3-åriga dotter ligger bredvid en och sjunger. D hade redan åkt till jobbet och jag vaknade sakta till av att dottern tyst sjöng ”en kulen natt natt natt”. 😀

Woohooo berg- och dalbanan har visst fört mig upp på en topp. 😀
Jag känner mig så glad och lycklig. Jag mår fortfarande illa, spydde både igår och idag, men jag mår ändå så mycket bättre än förut.

Det är så roligt med E. Hon är en så underbar och härlig och rolig unge, det är verkligen en förmån att vara hennes mamma. Hon säger så mycket roliga saker! Och gulliga saker.
Imorse när D lämnade E på dagis så sade en av fröknarna att det är så roligt när E kommer för hon är alltid så glad. Sådant är roligt att höra, det gör mig glad också.
Jag hämtade E från dagis idag och det är så fantastiskt att gå längs dagisets staket, se henne upptäcka mig och så lyser hon upp och ropar MAMMA! Hon sprang mig till mötes och ropade ”mamma mamma mamma!” Jag blir alldeles varm om hjärtat. Hon bjöd mig på vaniljtårta av sand och jag stod en stund och pratade med fröken. Fröken sa att E är en sådan solstråle, att man blir så glad av E för hela hon sprudlar av glädje. *lycklig*

Och så är jag gravid med. Jag avskyr att vara gravid men ändå… det är ju helt fantastiskt att vi ska få ett barn till. Det är bara så… wow!

Åh vad jag är lycklig!

Så jäkla onödigt och så urbota jäkla dumt!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2123996.ab

Hoppas verkligen de får tag på den/dem som kastade ner stubben. Hur fan tänkte de? De kan inte ha tänkt alls. De måste ju ha insett att det skulle kunna sluta illa. Jag vill tro att de inte hade för avsikt att döda någon, men det krävs ju inte mycket tankeverksamhet för att förstå att det skulle kunna orsaka en dödsolycka. Även om stubben hamnat framför bilen så var den ju tillräckligt stor för att orsaka en rejäl olycka om en bil körde in i den i över 100 km/h.

Fatta vad fruktansvärt… Helt oskyldigt vara på väg i bilen med familjen och så slutar det så…

Jag och D var med om en lightversion av detta för många år sedan. Vi var på väg hem sent en kväll, det var mörkt ute och vi körde på motorvägen utanför Köping. Jag sov och D körde. Jag vaknade tvärt av att det small till som om något exploderade, jag blev livrädd förstås. D tvärnitade och körde in till kanten. Jag frågade vad som hade hänt men han visste inte. Med tanke på ljudet trodde jag minst att motorn hade exploderat, men den spann som vanligt. Vi klev ur bilen och då hörde jag rop och skratt från bron vi just hade åkt under. Några personer sprang därifrån, skrattandes. Då fattade jag vad som hade hänt. Snart hittade jag en rejäl krater mitt på motorhuven. Idioterna på bron hade kastat ner en sten när vi passerade under. Jag var så arg att jag kokade, upprörd av rädslan för vad som kunde ha hänt. Jag ringde polisen och berättade vad som hänt och de skickade ut en bil och letade efter personerna, men de hittades aldrig. Fy fan vilka idioter! D kunde ju ha kört av vägen av chocken! Och vad hade hänt om stenen träffat en halvmeter längre bak, rätt i vindrutan liksom…?
Vilka jäkla idioter det finns!

I närheten av städer borde man kanske sätta upp höga skyddsnät på sidorna av bron eftersom det tydligen finns intelligensbefriade människor som kan riskera andras liv för skojs skull. Jävla idioter.

Det här var bland det dummaste jag sett på länge!
http://www.aftonbladet.se/karleksex/article2124124.ab

Undrar om det finns någon enda som köper en sådan.

Nästa sida »