Oj vad längesedan det var jag bloggade! Det är det där med spädbarnsdimensionen… man hinner inte. Om man nu skulle hinna så orkar man inte. *s*

Just nu är det alldeles tyst och lugnt hemma. D är iväg på barngympa med E och lillebror ligger och sover. Hmm… låg och sov, nu vaknade han visst. Typiskt, jag som trodde jag skulle hinna blogga. *s*

— paus —

Lyckades söva om honom så jag hinner nog skriva några ord till. 🙂
Jag har landat i rollen som tvåbarnsmamma och bara njuter. Det är så roligt att vara mamma, det är (för det mesta) det bästa jag vet.

Lillkillen är en lättsam baby, han är nöjd för det mesta. Amningen funkar jättebra, han sover bra och har inte ont i magen särskilt ofta… vi är verkligen bortskämda med ”lätta barn”. Igår, på min och D’s 10-årsdag, log han åt oss för första gången! Han valde verkligen rätt dag, tänk att jag och D varit tillsammans i 10 år… det är inte klokt egentligen, nästan en tredjedel av våra liv!
Pappa förärades med det allra första leendet, tänk att man kan bli barnsligt lycklig över ett leende! Ett par minuter senare fick även storasyster ett leende. Jag kan erkänna att jag var lite avis… fast inte på riktigt. 🙂  På eftermiddagen fick mormor det tredje leendet och sedan fick även jag ett litet smajl! Lycka! 🙂

Nej nu vill han verkligen inte sova mer…

Annonser