Ibland känner jag mig som en supermamma. En duktig mamma, en sådan där som med ett glatt leende torkar golv samtidigt som hon bakar bullar, snyter näsor, läser sagor och lagar strumpor… (Naturligtvis är hon dessutom snyggt klädd och luktar inte svett och hon har varken kräkfläckar på axlarna eller läckande bröst som gör blöta ringar på tröjan.)
Som nu till exempel. Nu känner jag mig duktig. (Man får njuta av de små stunderna…)
Båda barnen sover, lägenheten är nystädad och doftar Ajax, all tvätt är tvättad, jag har gått igenom massor av post och papper som samlats på hög och dessutom har jag varit iväg på dockteater med min dotter idag. 🙂 Jodå, båda barnen har dessutom fått både mat och kärlek. Och jag har duschat. Just precis nu har jag i och för sig noppriga mysbyxor på mig men jag hade snygga jeans förut…

För det mesta är jag ingen supermamma. Vet inte om det är ”tyvärr” eller ”som tur är”.
Jag vill oftast vara en supermamma men jag tror att mina barn är rätt nöjda med bara sin vanliga mamma. Hon som blundar för dammråttorna under trappen, som hasar runt i slitna mysbyxor och urtvättade t-shirts, hon som inser att det verkligen är dags att tvätta när alla tre tvättsäckarna är fulla och det börjar samlas lite väl mycket tvätt i badkaret. Hon som har kräkfläckar på axlarna eftersom hon redan bytt tröja 4 gånger och inte har fler rena. Oftast är de nog ganska nöjda med henne. Fast oj vad jag myser när jag får vara supermamma för en dag. 🙂

Annonser