december 2008


Ja nu har min dotter gjort sådant som jag trodde att ”bara andras barn gör”. *s*
Min dotter har långt, blont, rakt hår som når halvvägs till midjan ungefär. Igår när jag hämtade henne på dagis så var håret på halva sidan av hennes huvud helt ihoptrasslat till en lång liksom filtad tova. Det såg ut som om hon hade fastnat med håret i en elvisp.
Först när jag frågade vad som hänt med håret sade hon ”inget”. Fröken föreslog att hon hade haft tvål i håret och då sa hon ”nej… jo, jag hade kanske tvål och vatten i håret”. Då såg jag att tovan nådde misstänkt långt ner på ryggen så jag frågade om hon hade klippt håret. Ja, svarade hon och lekte obekymrat vidare och ville visa sitt klosstorn.
Fröknarna hade inte sett någonting och förvirring rådde om hur det hela hade gått till.
Jag: – Var det du eller någon kompis som klippte?
E:  – Det var jag, titta mamma vilket högt torn!
Jag: – Jättefint, men varför klippte du håret?
E: – Det var en så bra klippsax.
Jag höll på att brista ut i gapskratt för det kom så spontant och lät så självklart.
Senare när vi pratade om det så sade hon att hon hade klippt för att ”det lät så roligt”. Hahaha, busunge!

Innan jag visste hur stor skadan var så kändes det lite tråkigt, men man kan ju inte bli arg, hon kan ju inte veta att man inte får klippa sitt hår. Hon hade ju en så bra klippsax… *s*
Nu har jag förklarat att nästa gång hon får lust att klippa håret så ska hon säga till så går vi till frisören istället. *s*

Framför barnprogrammet på kvällen skulle jag reda ut den där filtade tovan men jag tyckte att det såg ut som ett hopplöst fall så jag ville klippa av det, men det ville inte E. D har mer tålamod än mig och han lyckades reda ut tovan och fick loss en stor hårtuss som hon hade klippt av. Jag jämnade till håret, klippte kanske några cm, och sedan fick det vara. Det syns inte jättemycket om man inte verkligen tittar just där, det är inte kalt någonstans i alla fall. 😀

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Nu närmar sig julen!
I fredags var det luciatåg på dagis och E var absolut sötast, förstås. Hon var pepparkaksflicka, hon hade en hellång pepparkaksklänning och huckle till. Lillpojken var tomte, fastän han inte är något dagisbarn än på länge.

Livet som tvåbarnsmamma är underbart! Det är jätteroligt verkligen, det är en gåva att få vara mamma. Visst, ibland är min dotter som en typiskt hopplös 3-åring och ibland skriker min son klockan 2 på natten… men det är ändå bagateller i det stora hela. Det här måste vara den bästa tiden i livet.

Här hemma är det julpyntat och fint.
Igår satte vi upp granen. E och hennes kompis F (5 år) hjälpte till att klä den. På vissa ställen hänger det 5 julgranskulor på en enda kvist, men det är den finaste gran jag sett!
I förrgår bakade D och E lussebullar, det tyckte hon var roligt, fast hon gillar pepparkakor mer. *s*
Vi har en adventskalender i trä med små lådor man öppnar, varje dag finns det något i lådan som symboliserar något kul vi ska göra den dagen. Det har bl.a. varit pyssel av olika slag, vi har t.ex. gjort en ljuslykta av sockerbitar, en pappersängel, målat ramar, gjort en stjärna av pärlor m.m. Annat som funnits i lådorna är t.ex. jord – då fick hon hjälpa mig köpa växter och plantera en julgrupp, biljett – vi var på skojlandet med hennes bästis, pengar – hon fick köpa födelsedagspresenter till två kompisar hon varit på kalas hos. E har verkligen uppskattat det, hon tycker det är jättespännande att öppna lådorna. 😀  Idag ska jag lägga i frimärken så ska hon få hjälpa mig göra i ordning julkorten för de måste postas imorgon.

E är en så snäll storasyster. Hon är inte superengagerad i lillebror men hon är alltid snäll mot honom. Hon gör mig häpen i stort sett varje dag genom att ideligen visa hur otroligt smart, påhittig och klok hon är för att vara 3½ år. Det är roligt att vara med henne och det är spännande att få se saker ur ett barns synvinkel. Jag går hellre och shoppar med min dotter än ensam, hon är ett trevligt sällskap!
Hon har börjat leka bra själv på sitt rum emellanåt. Det kan vara invecklade låtsaslekar och det är sååå roligt att höra henne när hon pratar för sig själv. Hon lyssnar jämt på musik. Tack och lov ska hon få nya cd-skivor i julklapp för jag är sååå trött på dem hon har. *s*
Hon är glad för det mesta men har ett ganska hett temperament när något inte går som hon vill. Det märks att hon är känslomänniska, precis som sin mor.

L växer och är fortfarande en glad, nöjd och lättsam bebis. Han är verkligen jämt glad, med undantag för de gånger han har ont i magen, men det är rätt sällan. Han älskar att stå i ens knä och titta sig omkring, att bara ligga på rygg är inte så kul längre. Han ler och pratar gärna med en och det är verkligen så man smääälter. Han ler stort åt roliga miner och tittut börjar också bli kul.
Igår började han göra ”sit-ups” när han låg på rygg, han vill upp. Precis som E gjorde i den åldern. Det blir nog bra att han får en gå-stol i julklapp.
Han är en kelig bebis som älskar att ligga i famnen. När han är trött brukar han vända huvudet mot mig och krypa ihop, han älskar att ha ansiktet i min halsgrop och mysa. Fast han kan somna själv med. Då vill han gärna ha sin snuttefilt, den vänder han ansiktet mot när han ska sova. 😀
Idag blir han 4 månader. Det är inte klokt vad tiden går.

Jag älskar mina barn så gränslöst mycket. Knappt jag kan fatta vilken tur jag har som har en underbar man och två helt underbara barn!