Småbarn


Vi är sjuka. Det har vi varit i stort sett konstant sedan i höstas. Jag är sååå less på det nu, så less på vintern. Längtar efter vår.
Hosta, förkylning och feber… det bara går runt runt runt. Barnen hinner vara friska en dag och sedan börjar det om.

I förrgår hittade L sin snopp. Jag bytte blöja och han grabbade tag i pungen och drooog, jag trodde han skulle bli ledsen men det blev han inte. Nu när han upptäckt att det finns något där så åker händerna dit direkt jag tar av blöjan. *s* Igår fick han tag i snoppen och drog så hårt att den blev säkert 4 gånger längre… han blev inte ledsen då heller. Knaskillen.

Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte skriver så mycket om L. När E var bebis bloggade jag nästan varje dag… skrev ner allt som hände… nu blir det inte av. Orättvist mot L. 😦
Han hittade fötterna för ett bra tag sedan, det skrev jag aldrig upp och nu minns jag förstås inte vilket datum det var.

Någon dag… när jag får tid… ska jag sätta mig och fylla i barnens babyböcker och sådant… men det lär väl bli när jag blir pensionär… :/

Ja nu har min dotter gjort sådant som jag trodde att ”bara andras barn gör”. *s*
Min dotter har långt, blont, rakt hår som når halvvägs till midjan ungefär. Igår när jag hämtade henne på dagis så var håret på halva sidan av hennes huvud helt ihoptrasslat till en lång liksom filtad tova. Det såg ut som om hon hade fastnat med håret i en elvisp.
Först när jag frågade vad som hänt med håret sade hon ”inget”. Fröken föreslog att hon hade haft tvål i håret och då sa hon ”nej… jo, jag hade kanske tvål och vatten i håret”. Då såg jag att tovan nådde misstänkt långt ner på ryggen så jag frågade om hon hade klippt håret. Ja, svarade hon och lekte obekymrat vidare och ville visa sitt klosstorn.
Fröknarna hade inte sett någonting och förvirring rådde om hur det hela hade gått till.
Jag: – Var det du eller någon kompis som klippte?
E:  – Det var jag, titta mamma vilket högt torn!
Jag: – Jättefint, men varför klippte du håret?
E: – Det var en så bra klippsax.
Jag höll på att brista ut i gapskratt för det kom så spontant och lät så självklart.
Senare när vi pratade om det så sade hon att hon hade klippt för att ”det lät så roligt”. Hahaha, busunge!

Innan jag visste hur stor skadan var så kändes det lite tråkigt, men man kan ju inte bli arg, hon kan ju inte veta att man inte får klippa sitt hår. Hon hade ju en så bra klippsax… *s*
Nu har jag förklarat att nästa gång hon får lust att klippa håret så ska hon säga till så går vi till frisören istället. *s*

Framför barnprogrammet på kvällen skulle jag reda ut den där filtade tovan men jag tyckte att det såg ut som ett hopplöst fall så jag ville klippa av det, men det ville inte E. D har mer tålamod än mig och han lyckades reda ut tovan och fick loss en stor hårtuss som hon hade klippt av. Jag jämnade till håret, klippte kanske några cm, och sedan fick det vara. Det syns inte jättemycket om man inte verkligen tittar just där, det är inte kalt någonstans i alla fall. 😀