Vikt & hälsa


Jag kan tala om att det är en löjlig filmmyt att det är vackert att vara gravid. Man går inte runt och skimrar och lyser och blir allt vackrare, så är det bara inte.
Först mår man illa och spyr i månader, väldigt romantiskt… inte. De flesta har hormon- och humörsvängningar och är ömsom en gnatig ragata och ömsom en bölande lipsill. Sedan kan man ha en hel radda mindre gulliga ”symptom”.

Själv känner jag mig svullen som en padda just nu. På kvällarna svullnar mina händer och fötter upp så att de ser helt groteska ut och gör ont. Händerna blir rödprickiga och fötterna blir vita med dragning åt blått över tårna. Det känns verkligen som att huden plötsligt ska spricka.
Magen är jättestor och gör att jag liknar en elefant när jag ska ta mig upp ur soffan. Höfter och fogar ömmar och jag blir alldeles stel när jag suttit en stund så då vaggar jag mödosamt fram innan det ”lossnat”. Sedan tror jag att hormonerna fått något tokryck för jag tycker jag luktar svett jätteofta. Jag duschar och tvättar mig och får byta tröja och bh hela tiden. Avskyr att känna mig äcklig.
Och idag var E’s ena kompis här och de satt och tittade på när jag mödosamt vek ihop kläder, min tröja åkte upp lite så det blev en glipa och då säger kompisen (4 år gammal) ”vilken prickig mage du har”. Jotack, jag vet, den är riktigt färgglad faktiskt… och ”prickig” låter ju faktiskt inte så tokigt, trevligare än ”full med bristningar” i alla fall.
Jo för sjutton, vi kvinnor är aldrig så vackra som när vi är gravida… hahaha.
Eller vad säger du, min rapande syster? *flin*

Annonser

Hela jag är svullen känns det som. 😦
Igår provade jag mina ringar (förlovnings- och vigselringarna), jag har inte haft dem på mig på några veckor eftersom vi badat varje dag och jag är så rädd att tappa dem i vattnet, men de gick inte på alls nu. På vänsterhanden gick de på till knogen och på högerhanden kom de inte ens så långt. Händerna är kraftlösa och svullna, jag kan knappt knyta händerna ordentligt och om jag väl lyckas med det så fastnar alltid långfingret i kramp så att jag inte kan räta ut det igen. Jag är urless på att inte ha ordentlig känsel i fingrarna, de känns bedövade och domnade hela tiden. Jag kan varken göra saker som kräver lite styrka (skruva upp korkar till exempel) eller sådant som kräver lite finmotorik (som att knyta upp knutar). Ibland får D hjälpa mig att knäppa / knäppa upp behån och igår fick en kompis hjälpa mig skriva inhandlingslista för jag kan inte hålla i en penna ordentligt. Skönt att det inte är så långt kvar nu!

Fötterna är också svullna. Det stör mig mindre, det enda problemet är att jag bara har ett par skor jag kan ha. Ett par sandaler, alla andra är för trånga. Mina vanliga skor får jag inte ens i fötterna i. Får hoppas att det inte blir alltför kallt och blött att gå runt i mina, numer ganska slitna, sandaler. *s*

Om det blir något mer barn för oss i framtiden så ska jag inte vara så här överviktig. Det är tungt! Under graviditeten med E gick jag ner i vikt istället för upp men denna gång har jag gått upp 9 kg.  😦   Suck och stön! Inte för att det är så mycket, men jag har ju redan massa extrakilon att bära på.
Undrar vad jag hade vägt idag om jag inte hade blivit gravid… då hade jag ju opererats där i januari och hade säkert gått ner minst 30 kg vid det här laget. Jag är i alla fall jätteglad att operationen fick skjutas upp av en så underbar anledning, men nu är det som sagt tungt. Operation hösten 2009 kanske? Vi får se hur länge jag ammar…

Idag tog jag mig i kragen och skrev förlossningsbrevet. Det känns skönt att ha det gjort. Jag fick fram det jag ville ha sagt och det blev bara en sida så jag är nöjd.
Någon BB-väska kommer jag inte packa förrän det är dags att åka, det skulle bara kännas fånigt att ha en färdigpackad väska stående i veckor. Så bråttom iväg lär det ju inte bli att man inte hinner packa. 🙂 (Och om det skulle hända är det ju ingen katastrof då heller, bara att maken åker hem och hämtar grejerna när förlossningen är över.)

Inför förra förlossningen hade vi tänkt spela in en cd med musik att ta med, men det blev aldrig av. E kom ju 2½ vecka tidigt också. Jag tänkte vi skulle göra ett nytt försök denna gång. Fast denna gång blir det nog musik i mp3-format, men då måste vi skaffa högtalare till mp3-spelaren också. Jag har ingen aning om ifall jag kommer uppskatta att ha musik på men det vore trevligt att ha möjligheten.

Vi tränar profylax varje dag. 😀  Bara några minuter, men det känns som att det räcker. Jag har läst en bok om psykoprofylax (Innan du föder av Anna Wilsby) och även sett hennes tränings-dvd. Kanonbok verkligen! Har även läst det mesta av boken Att föda av Gudrun Abascal, den är också bra men gav mig inte alls lika mycket och den är framförallt inte lika konkret som Wilsbys bok. Inför förra förlossningen förberedde jag mig inte alls och det var ingen vidare bra strategi. Nu känner jag mig lugn och förberedd inför förlossningen. 😀

D står fast vid sin gissning att förlossningen blir 17:e, jag trodde ju på 14:e men har ändrat mig till 20:e. Det känns som lillkillen trivs i magen och tänker stanna ett tag till… Hmm, blir det 23:e augusti eller därefter så blir bebis en jungfru istället för ett lejon och det kunde ju vara trevligt förstås. *s* Man får se det positivt. 😀

Ojojoj, så glad jag är att veckan är över! Det var en riktigt tuff vecka för mig. Jag har haft sååå ont, i armar, händer och rygg framförallt men även i höfterna och fötterna. Jobbet på dagis innebär att man står och går hela dagarna och jag är både tung och gravid, dessutom är jag inte van.
För många år sedan jobbade jag på ett laboratorium och där var det också att stå och gå (samt springa i trappor) hela dagarna men då var det enkelt, då var jag både van och ett stort antal kilo lättare.

I torsdags var jag till läkare angående armtunnlarna. Hon skulle skicka en remiss till handkirurgen och hon trodde jag skulle få en tid inom två veckor. De ska bedöma om jag behöver en operation eller om vi kan vänta och se om det går över efter förlossningen. Jag hoppppas verkligen vi kan vänta, har noll lust med en operation, men det är klart… om jag riskerar att få bestående men i funktionen i händerna är det ju bara att låta dem sätta kniven i en. :/
Jag fick rådet att skaffa handledsskenor som jag ska sova med så det har jag gjort. Det gjorde tyvärr inga underverk… får väl se om det ger effekt efter några nätter. Fick också rådet att ha händerna över hjärthöjd så mycket som möjligt så på kvällarna pallar jag upp kuddar under händerna och sitter där som om jag hade hemorrojder i armhålorna. Jag ska ha händerna högre än hjärthöjd även när jag sover men vad fasiken, hur lätt är det… jag ligger inte precis still på nätterna. *s*

Igår var jag till MVC. Mitt blodtryck var på gränsvärdet till för högt så jag fick lämna urinprov som tack och lov var rent. Har fått en tid redan nästa vecka för nu måste de hålla extra koll på mig. Hoppas det bara var något tillfälligt och att trycket är normalt igen vid nästa kontroll. Har fått order om att jag inte får stressa, inte anstränga mig fysiskt och att jag måste vila varje dag.
Bebisens hjärtljud låg på 136, lite intressant att det aldrig låg så lågt med E… 😉

Jag är i v 32 nu, i v 31+3 för att vara exakt. Det här med händerna är riktigt jobbigt men annars mår jag bra. Jag tycker inte det känns lika tungt denna gång som det gjorde när jag var lika långt gången med E. Den här är lugnare i magen, fast har en förmåga att ge mig uppstötningar mitt i nätterna, särskilt när jag vänder mig på vänster sida. *s* Har börjat känna av fogen fram lite men det är så lite att det inte ens kan räknas. Illamåendet finns kvar och jag spydde senast igår på dagis för någon hade släpat in en kasse fläderblommor så det stank kattpiss på halva dagis… men nu är jag så van vid illamåendet och hulkningarna att det nästan känns som normaltillstånd. Lergigan (medicin mot illamående för er oinvigda) är visst slut i hela Sverige och förväntas inte komma in igen förrän om en månad… stackars stackars dem som verkligen behöver dem. Jag har några få tabletter kvar så dem sparar jag till tillfällen då jag verkligen verkligen behöver dem.

Samtal mellan min man och E ikväll när E målat färdigt med sina vattenfärger:
E: – Färdig!
D: – Jaha, har du målat färdigt? Vill du att jag ska komma och titta?
E: – Mmm.
D: – Vad fint, vad är det här för något?
E: – En gubbe!
D: – Ja, det ser jag ju, den har ju huvud, kropp, armar och ben.
E: – Nej, det är en Toyota.

😀

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Nu längtar jag verkligen till ultraljudet. Trots att vi fick höra hjärtljuden för ett tag sedan så har tvivlet kommit smygandes på mig. Är jag verkligen gravid?! Tänk om det inte är något därinne. Tänk om något gått fel. Tänk om det är något fel på fostret.
Jag är rätt bra på att tvinga bort tvivlen men så fort jag inte är på min vakt så kommer det krypandes igen.

För några dagar sedan drömde jag två nätter i rad att jag fick mens. Natten efter det drömde D mardröm om att jag fick missfall. 😦 Det var efter att jag hade sagt att jag hade ont i magen som han drömde så. Det var nog bara tarmarna som spökade.

Den här graviditeten är så annorlunda mot förra. Det enda som är sig likt är illamåendet, annars är det väldigt olikt. Jag undrar vad som finns därinne, en lillasyster eller lillebror? Är så nyfiken! Kommer han/hon vara lik E?
Förut trodde jag att det var en pojke men nu vet jag inte. Med E bara visste jag redan från början att det var en flicka men den här gången har jag inte haft någon jättestark känsla. Undrar om det inte är en flicka till i alla fall… Åhhh så nyfiken jag är!!!

Det är inget kul att vara en tjock gravid kvinna. Det finns inga gravid- eller amningskläder i min storlek. 😦 Det retar mig. Och det gör mig ledsen också. Det är tydligen inte önskvärt att tjockisar skaffar barn.
Jag funderar på att beställa mammajeans från USA. Och så har jag lovat mig att denna gång ska jag ha amningströjor. Det saknade jag verkligen med E. Det får jag också beställa från andra länder. *suck*
Det finns förresten ett svenskt ställe som säljer mammakläder i stora storlekar, men det är inget utbud att tala om precis.

Jag har alltid velat ha många barn, minst tre i alla fall. Ibland känns det dock som att jag inte vill ha fler bara för att det är så jobbigt att vara gravid… men jag skulle vilja få uppleva att vara gravid när jag inte är så tjock. Jag vill ha en sådan där vacker bebismage som smala får, jag vill kunna köpa chica gravidkläder och en hel uppsättning amningskläder.
Just nu känns det dock som att det inte blir fler barn, men jag vet att jag säkert ändrar mig när denna väl är född… då kommer graviditeten kännas avlägsen och overklig. Men än så länge är det overkligt att det faktiskt kommer att komma ut en bebis…

Nästa sida »