Åh han är så ljuvlig! Min älskade son, om ni visste vad underbar han är! Han är nog den sötaste bebis jag någonsin sett, precis som hans syster var. Han har stora, blå, nyfikna ögon, världens sötaste lilla uppnäsa och en alldeles perfekt tandlös mun. 🙂

Här på bloggen kan jag skryta hejdlöst och då måste jag ju bara passa på att säga att min son är den sötaste av de tre bebisar som kom nästan samtidigt bland dagisfamiljerna. Och det är faktiskt inte bara vi som tycker!

Inte nog med hur söt han är, han är dessutom en heeelt underbar baby. Han är glad och nöjd i stort sett jämt, han ler och jollrar så att man smääälter. Han bits aldrig när han ammar och han sover hela nätterna. Han älskar att åka vagn och bil och somnar oftast direkt. Han ligger gärna i babysittern eller i babygymmet och bara tittar och pratar. Han ligger gärna i famnen och myser och pratar med en, men han sover jättebra själv i sin säng. Han är väldigt pigg och nyfiken och blir gärna runtburen i bärsjalen en stund och han tycker jättemycket om att stå i ens knä och titta sig omkring. Han älskar att ligga på skötbordet, där skrattar han åt djuren i mobilen. Han ler stort när han ser storasyster och han charmar alla som tittar på honom. Han gillar verkligen att bada, jag provade att duscha med honom en gång men det avskydde han. Det är nog det enda han avskyr tror jag, förutom när mamma petar snorkråkor… *hrm*

Gud så jag älskar honom! Min fina, underbara, ljuvliga son.
L, jag är så lyckligt lottad som får vara din mamma! Jag är sååå stolt över dig.

Annonser

Oj vad längesedan det var jag bloggade! Det är det där med spädbarnsdimensionen… man hinner inte. Om man nu skulle hinna så orkar man inte. *s*

Just nu är det alldeles tyst och lugnt hemma. D är iväg på barngympa med E och lillebror ligger och sover. Hmm… låg och sov, nu vaknade han visst. Typiskt, jag som trodde jag skulle hinna blogga. *s*

— paus —

Lyckades söva om honom så jag hinner nog skriva några ord till. 🙂
Jag har landat i rollen som tvåbarnsmamma och bara njuter. Det är så roligt att vara mamma, det är (för det mesta) det bästa jag vet.

Lillkillen är en lättsam baby, han är nöjd för det mesta. Amningen funkar jättebra, han sover bra och har inte ont i magen särskilt ofta… vi är verkligen bortskämda med ”lätta barn”. Igår, på min och D’s 10-årsdag, log han åt oss för första gången! Han valde verkligen rätt dag, tänk att jag och D varit tillsammans i 10 år… det är inte klokt egentligen, nästan en tredjedel av våra liv!
Pappa förärades med det allra första leendet, tänk att man kan bli barnsligt lycklig över ett leende! Ett par minuter senare fick även storasyster ett leende. Jag kan erkänna att jag var lite avis… fast inte på riktigt. 🙂  På eftermiddagen fick mormor det tredje leendet och sedan fick även jag ett litet smajl! Lycka! 🙂

Nej nu vill han verkligen inte sova mer…