Ja nu har min dotter gjort sådant som jag trodde att ”bara andras barn gör”. *s*
Min dotter har långt, blont, rakt hår som når halvvägs till midjan ungefär. Igår när jag hämtade henne på dagis så var håret på halva sidan av hennes huvud helt ihoptrasslat till en lång liksom filtad tova. Det såg ut som om hon hade fastnat med håret i en elvisp.
Först när jag frågade vad som hänt med håret sade hon ”inget”. Fröken föreslog att hon hade haft tvål i håret och då sa hon ”nej… jo, jag hade kanske tvål och vatten i håret”. Då såg jag att tovan nådde misstänkt långt ner på ryggen så jag frågade om hon hade klippt håret. Ja, svarade hon och lekte obekymrat vidare och ville visa sitt klosstorn.
Fröknarna hade inte sett någonting och förvirring rådde om hur det hela hade gått till.
Jag: – Var det du eller någon kompis som klippte?
E:  – Det var jag, titta mamma vilket högt torn!
Jag: – Jättefint, men varför klippte du håret?
E: – Det var en så bra klippsax.
Jag höll på att brista ut i gapskratt för det kom så spontant och lät så självklart.
Senare när vi pratade om det så sade hon att hon hade klippt för att ”det lät så roligt”. Hahaha, busunge!

Innan jag visste hur stor skadan var så kändes det lite tråkigt, men man kan ju inte bli arg, hon kan ju inte veta att man inte får klippa sitt hår. Hon hade ju en så bra klippsax… *s*
Nu har jag förklarat att nästa gång hon får lust att klippa håret så ska hon säga till så går vi till frisören istället. *s*

Framför barnprogrammet på kvällen skulle jag reda ut den där filtade tovan men jag tyckte att det såg ut som ett hopplöst fall så jag ville klippa av det, men det ville inte E. D har mer tålamod än mig och han lyckades reda ut tovan och fick loss en stor hårtuss som hon hade klippt av. Jag jämnade till håret, klippte kanske några cm, och sedan fick det vara. Det syns inte jättemycket om man inte verkligen tittar just där, det är inte kalt någonstans i alla fall. 😀

Annonser

Nu närmar sig julen!
I fredags var det luciatåg på dagis och E var absolut sötast, förstås. Hon var pepparkaksflicka, hon hade en hellång pepparkaksklänning och huckle till. Lillpojken var tomte, fastän han inte är något dagisbarn än på länge.

Livet som tvåbarnsmamma är underbart! Det är jätteroligt verkligen, det är en gåva att få vara mamma. Visst, ibland är min dotter som en typiskt hopplös 3-åring och ibland skriker min son klockan 2 på natten… men det är ändå bagateller i det stora hela. Det här måste vara den bästa tiden i livet.

Här hemma är det julpyntat och fint.
Igår satte vi upp granen. E och hennes kompis F (5 år) hjälpte till att klä den. På vissa ställen hänger det 5 julgranskulor på en enda kvist, men det är den finaste gran jag sett!
I förrgår bakade D och E lussebullar, det tyckte hon var roligt, fast hon gillar pepparkakor mer. *s*
Vi har en adventskalender i trä med små lådor man öppnar, varje dag finns det något i lådan som symboliserar något kul vi ska göra den dagen. Det har bl.a. varit pyssel av olika slag, vi har t.ex. gjort en ljuslykta av sockerbitar, en pappersängel, målat ramar, gjort en stjärna av pärlor m.m. Annat som funnits i lådorna är t.ex. jord – då fick hon hjälpa mig köpa växter och plantera en julgrupp, biljett – vi var på skojlandet med hennes bästis, pengar – hon fick köpa födelsedagspresenter till två kompisar hon varit på kalas hos. E har verkligen uppskattat det, hon tycker det är jättespännande att öppna lådorna. 😀  Idag ska jag lägga i frimärken så ska hon få hjälpa mig göra i ordning julkorten för de måste postas imorgon.

E är en så snäll storasyster. Hon är inte superengagerad i lillebror men hon är alltid snäll mot honom. Hon gör mig häpen i stort sett varje dag genom att ideligen visa hur otroligt smart, påhittig och klok hon är för att vara 3½ år. Det är roligt att vara med henne och det är spännande att få se saker ur ett barns synvinkel. Jag går hellre och shoppar med min dotter än ensam, hon är ett trevligt sällskap!
Hon har börjat leka bra själv på sitt rum emellanåt. Det kan vara invecklade låtsaslekar och det är sååå roligt att höra henne när hon pratar för sig själv. Hon lyssnar jämt på musik. Tack och lov ska hon få nya cd-skivor i julklapp för jag är sååå trött på dem hon har. *s*
Hon är glad för det mesta men har ett ganska hett temperament när något inte går som hon vill. Det märks att hon är känslomänniska, precis som sin mor.

L växer och är fortfarande en glad, nöjd och lättsam bebis. Han är verkligen jämt glad, med undantag för de gånger han har ont i magen, men det är rätt sällan. Han älskar att stå i ens knä och titta sig omkring, att bara ligga på rygg är inte så kul längre. Han ler och pratar gärna med en och det är verkligen så man smääälter. Han ler stort åt roliga miner och tittut börjar också bli kul.
Igår började han göra ”sit-ups” när han låg på rygg, han vill upp. Precis som E gjorde i den åldern. Det blir nog bra att han får en gå-stol i julklapp.
Han är en kelig bebis som älskar att ligga i famnen. När han är trött brukar han vända huvudet mot mig och krypa ihop, han älskar att ha ansiktet i min halsgrop och mysa. Fast han kan somna själv med. Då vill han gärna ha sin snuttefilt, den vänder han ansiktet mot när han ska sova. 😀
Idag blir han 4 månader. Det är inte klokt vad tiden går.

Jag älskar mina barn så gränslöst mycket. Knappt jag kan fatta vilken tur jag har som har en underbar man och två helt underbara barn!

Ibland känner jag mig som en supermamma. En duktig mamma, en sådan där som med ett glatt leende torkar golv samtidigt som hon bakar bullar, snyter näsor, läser sagor och lagar strumpor… (Naturligtvis är hon dessutom snyggt klädd och luktar inte svett och hon har varken kräkfläckar på axlarna eller läckande bröst som gör blöta ringar på tröjan.)
Som nu till exempel. Nu känner jag mig duktig. (Man får njuta av de små stunderna…)
Båda barnen sover, lägenheten är nystädad och doftar Ajax, all tvätt är tvättad, jag har gått igenom massor av post och papper som samlats på hög och dessutom har jag varit iväg på dockteater med min dotter idag. 🙂 Jodå, båda barnen har dessutom fått både mat och kärlek. Och jag har duschat. Just precis nu har jag i och för sig noppriga mysbyxor på mig men jag hade snygga jeans förut…

För det mesta är jag ingen supermamma. Vet inte om det är ”tyvärr” eller ”som tur är”.
Jag vill oftast vara en supermamma men jag tror att mina barn är rätt nöjda med bara sin vanliga mamma. Hon som blundar för dammråttorna under trappen, som hasar runt i slitna mysbyxor och urtvättade t-shirts, hon som inser att det verkligen är dags att tvätta när alla tre tvättsäckarna är fulla och det börjar samlas lite väl mycket tvätt i badkaret. Hon som har kräkfläckar på axlarna eftersom hon redan bytt tröja 4 gånger och inte har fler rena. Oftast är de nog ganska nöjda med henne. Fast oj vad jag myser när jag får vara supermamma för en dag. 🙂

Åh han är så ljuvlig! Min älskade son, om ni visste vad underbar han är! Han är nog den sötaste bebis jag någonsin sett, precis som hans syster var. Han har stora, blå, nyfikna ögon, världens sötaste lilla uppnäsa och en alldeles perfekt tandlös mun. 🙂

Här på bloggen kan jag skryta hejdlöst och då måste jag ju bara passa på att säga att min son är den sötaste av de tre bebisar som kom nästan samtidigt bland dagisfamiljerna. Och det är faktiskt inte bara vi som tycker!

Inte nog med hur söt han är, han är dessutom en heeelt underbar baby. Han är glad och nöjd i stort sett jämt, han ler och jollrar så att man smääälter. Han bits aldrig när han ammar och han sover hela nätterna. Han älskar att åka vagn och bil och somnar oftast direkt. Han ligger gärna i babysittern eller i babygymmet och bara tittar och pratar. Han ligger gärna i famnen och myser och pratar med en, men han sover jättebra själv i sin säng. Han är väldigt pigg och nyfiken och blir gärna runtburen i bärsjalen en stund och han tycker jättemycket om att stå i ens knä och titta sig omkring. Han älskar att ligga på skötbordet, där skrattar han åt djuren i mobilen. Han ler stort när han ser storasyster och han charmar alla som tittar på honom. Han gillar verkligen att bada, jag provade att duscha med honom en gång men det avskydde han. Det är nog det enda han avskyr tror jag, förutom när mamma petar snorkråkor… *hrm*

Gud så jag älskar honom! Min fina, underbara, ljuvliga son.
L, jag är så lyckligt lottad som får vara din mamma! Jag är sååå stolt över dig.

Oj vad längesedan det var jag bloggade! Det är det där med spädbarnsdimensionen… man hinner inte. Om man nu skulle hinna så orkar man inte. *s*

Just nu är det alldeles tyst och lugnt hemma. D är iväg på barngympa med E och lillebror ligger och sover. Hmm… låg och sov, nu vaknade han visst. Typiskt, jag som trodde jag skulle hinna blogga. *s*

— paus —

Lyckades söva om honom så jag hinner nog skriva några ord till. 🙂
Jag har landat i rollen som tvåbarnsmamma och bara njuter. Det är så roligt att vara mamma, det är (för det mesta) det bästa jag vet.

Lillkillen är en lättsam baby, han är nöjd för det mesta. Amningen funkar jättebra, han sover bra och har inte ont i magen särskilt ofta… vi är verkligen bortskämda med ”lätta barn”. Igår, på min och D’s 10-årsdag, log han åt oss för första gången! Han valde verkligen rätt dag, tänk att jag och D varit tillsammans i 10 år… det är inte klokt egentligen, nästan en tredjedel av våra liv!
Pappa förärades med det allra första leendet, tänk att man kan bli barnsligt lycklig över ett leende! Ett par minuter senare fick även storasyster ett leende. Jag kan erkänna att jag var lite avis… fast inte på riktigt. 🙂  På eftermiddagen fick mormor det tredje leendet och sedan fick även jag ett litet smajl! Lycka! 🙂

Nej nu vill han verkligen inte sova mer…

När man till slut kommer ut ur gravidtidsdimensionen så går man in i spädbarnsdimensionen. Där går tiden hyperfort och man hinner ingenting. Särskilt inte blogga.
Det är faktiskt nästan så att jag vill tillbaks till graviddimensionen. Bara ett par dagar. Skruva ner hastigheten lite och få tiden att gå saktare. Lillebror är 9 dagar nu och jag har knappt hunnit fatta att han är ute, att graviditeten är slut och att jag är tvåbarnsmamma!

Precis som efter E’s födelse så har jag fått känslosvallningar. Jag pendlar mellan att sväva på rosa moln och bara vara genomlycklig till att gråta och vara ledsen för allt möjligt. Som tur är så kommer down-stunderna på kvällarna efter att E somnat. Eller så är jag bara duktig på att hålla dem stångna under dagarna… det måste jag ju, för E’s skull. Lite svårt att förklara för henne att mamma gråter på grund av hormoner…
Trots att jag vet att känslosvallen beror på hormoner och att det kommer att gå över så är ju känslorna verkliga för mig just då, de känns riktiga. Det är jobbigt. Jag hoppas det går över snart. Det har blivit lite bättre, men det är fortfarande rätt instabilt på kvällarna. Jag hade hoppats slippa de där känslosvallen helt denna gång, men tji fick jag.

Lillebror är ljuvlig. Han är underbar och helt perfekt. Så liten.
Innan han föddes så kunde jag ibland oroa mig över att jag inte skulle älska honom lika mycket som jag älskar E.  Det kändes liksom overkligt att man kan känna en sådan stor kärlek för fler barn. Det hade jag inte behövt oroa mig över, kärleken finns där. Jag älskar båda mina barn så otroligt mycket. Det är inte alls likadant att få sitt andra barn som att få sitt första, men kärleken är lika stor.
Och jag är så lycklig!

Jodå, det var minsann på gång då när jag skrev sist! 😀
Vår son föddes i fredags kväll, bara några timmar efter att jag satt här och skrev i bloggen sist!
Förlossningsberättelse kommer, jag har inte hunnit skriva den ännu. Skulle egentligen vilja skriva ner allt nu med en gång, men jag måste gå och lägga mig, det gäller att ta tillvara sömntiden.

Han är alldeles perfekt och E är en sådan duktig och stolt storasyster!
Jag har knappt fattat att jag numer är tvåbarnsmamma. Jag har två barn. Oj, det låter så… vuxet. *s*

Välkommen hem älskade son!