För varje dag som går utan strålande sol så blir jag alltmer stressad. Jag är rädd att det ska bli en upprepning av förra året, då gick jag och väntade på sommaren ända tills hösten kom och jag blev tvungen att inse att det inte skulle bli någon sommar.
Den här sommaren är visserligen bättre än förra, men jag vill ha strålande sol och klarblå himmel många dagar i rad! Jag vill ha badväder!
Visst har det varit varmt ett par dagar, men då har det ju åskat med… inget vidare läge att bada då.

Vi hade en riktigt jobbig natt inatt. Mellan ca. midnatt och halvfyra så vaknade E heeela tiden och grät. Redan första gången så lyfte vi in henne till oss och det brukar vara bra med det… men inatt vaknade hon med kanske 10-20 minuters mellanrum och bara grät. Hon kunde inte svara på varför hon var ledsen, hon ”ville bara gråta” sa hon. Det kan man ju vilja ibland kanske, men inte var 15:e minut i flera timmar på natten… Jag och D höll på att bli tokiga. D skulle dessutom upp 5 och köra dryga 20 mil så han behövde verkligen få sova.
Det gick liksom inte att prata med henne, man fick ingen riktig kontakt med henne för hon var ju så himla trött själv med. Efter att ha väckts otaliga gånger så var vi sååå frustrerade och D lyfte upp E ur sängen och höll henne i famnen medan vi pratade med henne… Efter det somnade hon äntligen ordentligt och sov ett par timmar, tills D gick upp (ja, han gick upp en timme senare än planerat).
Jag minns att vi haft någon sådan här natt förut också, för länge sedan, jag undrar vad de beror på.
Jag är sååå trött idag. Måste sova middag med E sedan… Men snart kommer ett par kompisar med sina barn så snart blir det full rulle, då piggnar jag nog till (hoppas jag).